Det är vad jag måste återta, tänk att det är så lätt att tappa kontrollen över sitt liv.

Har nu i denna sund gått hemma med min sin i över ett halvår, och dess för innan gick jag hemma ett par månader och väntade, längtade efter hans nedkomst. Då kan man tycka att man borde reda ut sitt liv.. börja med lite bättre vanor, kanske rent ut av skapa lite rutiner. Men nej inte då. Och nu sitter jag här fet och ful och bara ett år kvar tills jag ska gå ner för altaret.

Började att gå med i ett program för överviktiga och det funkade bra ett tag men så fort vi fick fria tyglar att bestämma över oss själva så brast det.

Jag är förvånad över att jag har så dålig självdiciplin och karaktär, jag förväntar mig mer av migsjälv.

Kanske blir det en ond spiral, man äter onyttigt , får ågren, äter lite till för att döva smärtan... och så håller det på i all oändlighet.

Jag har aldrig försökt att komma till botten med varför jag "överäter" men förmodligen handlar det om mitt dåliga självförtroende.

Men nu ska jag jobba med det och låta bli att äta förmycket och fel. Jag måste ta itu med detta nu för jag vill inte att mina dåliga vanor ska överföras på min son.

Han är så liten och oförstörd, han vet inte mycket om världen och jag vill att han ska bli ett så lyckligt barn han bara kan, jag vill ge honom allt jag fick, inte fick och mer därtill. Och för att bli en så bra mor som jag kan måste jag börja jobba med mig själv.

Here goes.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkommen till min blogg. Den är högst annonym då jag skriver precis det jag känner ... för stunden. Inte för att jag har problem med ärlighet , men ofta får man lägga locket på för att inte såra folk och behovet att få ut saker och ting är stort. ...